För några år sen kände jag att något var helfel i kroppen. Den liksom gick på lågvarv och inget funkade.

Ungefär som en motor som håller på o ger upp o behöver nya tändstift kände jag mig.

Samtidigt påverkades mitt mående psykiskt något enormt. Saker jag förut älskat att göra tappade totalt meningen, och jag gick in i en långvarig och djup depression med ångest. 

Flera gånger gick jag iväg till HC och bad dom ta prover på mig, jag visste att något var fel! Men alla vanliga prover var bra och den ena läkaren sa t.o.m åt mig att gå hem och sova mindre o äta sallad så skulle nog kroppen komma igång.... hmm... Har nog aldrig tyckt så illa om en läkare som då! 

Efter att ha bytt HC och förklarat hur jag känt mig i ett par år så togs genast vidare prover som visade att jag utvecklat antikroppar mot min sköldkörtel. Det syns inte på "vanliga" sköldkörtelprover, jag har alltså  kronisk struma. Finns två typer och jag har hypotyreos, nedsatt funktion. 

I en lekmans ögon fungerar det så att antingen går man upp i vikt eller ner i vikt typ. Det inte många vet är att sköldkörteln påverkar varenda cell i din kropp, varenda funktion med följdsjukdomar och symptom ingen kan ana.

Det är så många av oss som går omkring och mår dåligt på något sätt, utan en tanke på att ett enkelt blodprov kan ge svar. Struma är jättevanligt, främst hos kvinnor i medelåldern! 

Skriver med 1/4 av alla symptom som finns upplistade, har valt dom jag lider av. 

• Stor trötthet
• Viktökning/Fetma
• Kalla händer och fötter
• Nattsvettning
• Långsamt tal
• Stickningar/domningar
• Andfåddhet/svårt att ta djupa andetag
• Kändlighet för solljus och värme
• Sömnlöshet
• Infektioner i övre luftvägarna
• PID/Pelvic Inflammatory Disease
• Svarar dåligt på behandlingar
• Skovlig röst
• Ledstelhet
• Förlorad uthållighet
• Intolerans mot fysisk aktivitet
• Sug efter salt
• Sug efter söta saker
• Astma
• Förlust av motivation
• Panikattacker/Depression
• Minnsesförlust/förvirring/mentalt slö
• Torr hud/torrt hår
• Svullnad i ansikte

Det är helt galet, och då är inte ens en fjärdedel av symptomlistan med!

Skickar med en länk http://www.skoldkortelforeningen.se/sjukdomsfakta/hypotyreos/symptom

Det är inte konstigt man tyckte något var på tok heller. Och även om det är jättesvårt att få rätt medicinering så finns hjälp att få. En tablett om dagen och rätt kost kan om man har tur göra stor skillnad i kampen mot livskvalitet. Hoppet finns! =)

Så många gånger man känner att man vill ge upp. Känt orättvisa för att "varför ska jag åka på all skit". Först en kronisk cancer som när som helst kan bli akut och sen den här skiten. Medans andra kan träna på, få resultat som viktnedgång o fit kropp, känna sig pigga! Dömd att vara en fet knölis alltså! 

Men nej, det går jag inte med på. Den där offerkoftan passar mig riktigt illa! Jag har valt att inte tänka så. Visst, vissa dagar tycker jag det är skit och vill rea ut min kropp.

Men dom allra flesta dagar väljer jag att fokusera på det jag själv kan göra för att vända på det, kämpa mot det och framförallt hur mycket förståelse det gett mig för andra människor i samma situation. Det har ju faktiskt format mig och med rätt fokus o inställning kan jag göra skillnad istället för att deppa ihop o tycka synd om mig själv. 

Idag tog jag en rask promenad på 4 km, utan att det kändes motigt, jag fick inte ont i någon led alls och hade energi!!! Vilken seger efter 1 år med medicin! =) 

Väljer att blogga om detta dels för att många av er kanske lider med kroppen på samma sätt utan en tanke på att det kan vara struma, dels för att det är otroligt skönt att få skriva av sig och förklara sig! 

Jag har fått den här kroppen, jag får göra det bästa av det. Vem vet, en dag kanske jag t.o.m kan lära mig att tycka om den utan att vilja rea ut den ;)

Stor kram, tack för att ni lyssnar på mig, kärlek till er! <3