I somras flyttade min 20-åriga dotter hemifrån, efter en strulig ungdom där vi många gånger i fler år krockat. På många sätt. I hennes kamp mot att bli vuxen, var det mycket revolt och med min frustration som förälder att vilja hennes bästa, så fungerade inte vår kommunikation, den var obefintlig. Hennes vilja och behov av att vara självständig har varat länge och varit tuff för oss båda. Så mycket jag kunnat göra annorlunda, men i detta så har vi ändå alltid funnits för varandra, i alla lägen, det har vi aldrig tvivlat på.

För 2 veckor sedan flyttade min 21-åriga son, som i raka motsatsen har varit helt beroende av mig. "Mamma, hur gör jag nu, vad, när?? 30 ggr om dagen. Allt ifrån beslut om att handla mjölk till tvätt av en tröja. Samtidigt som jag har varit den som försökt få honom växa upp, känt värmen över kärleken till mig, så har det också handlat om när han ska våga släppa taget, tänka själv, våga prova, få sparken i baken så han tar tag i sitt liv. Jobb för att få honom våga tro på sig själv, sluta vara slapp o bekväm! Vet ju att han fixar allt, men att han ska våga tro det själv också! 

När min dotter flyttade njöt hon av friheten och första veckorna hörde hon inte av sig alls, när sonen flyttade var han osäker och hörde av sig hela tiden.

dag reflekterade jag över några saker.....dels över hur mycket oftare jag faktiskt pratar med båda två idag, vilken annan relation vi har och hur avslappnat det är!  - Det vi inte fixade öga mot öga är på ett helt annat sätt nu. Vi kan skratta tillsammans, dom ta till sig av mina råd och jag med glädje ge dom! 

Jag har tre barn, tre olika individer med helt olika personligheter. Jag älskar dom över allt annat och skulle offra mitt allt för dom, som många föräldrar med mig.

Det jag vill säga är att jag älskar alla tre på olika sätt, jag har helt olika förhållanden med dom och gör olika saker med dom, utefter deras intressen, personligheter och önskemål. 

Skrev detta blogginlägg för att jag tror att ibland är vi så rädda för att prata olika om våra barn, att vi vill behandla dom så lika att vi glömmer att dom faktiskt är olika personer med olika behov! 

Låt den du älskar få pröva sina vinger, jag är stolt över er - ni har gjort era resor på olika sätt, men ni har båda nått till ett delmål idag!  Mamma älskar er, alltid