Imorse när jag gick till bushållsplatsen så stod där en äldre man och rökte. Jag känner igen honom. Han brukar sitta med en liten hund ute på Smultronbacken. Hunden skäller alltid på mig när jag går förbi.

Mannen ser inte ovårdad ut på något sätt, men det syns ändå att han levt ett hårt liv. Han började direkt prata med mig, först om det klassiska som väder och vind, sen om att han varit pensionär sen -95 efter att ha arbetat som vaktmästare på Gävle sjukhus. 

Jag, trött och van med min egentid på morgnarna kände mig inte riktigt bekväm i situationen, men svarade på hans försök till konversation och ställde t.o.m några motfrågor. Givetvis hade jag sällskap av honom ner på stan. När jag frågade vart han skulle och han svarade Gävle, kom jag på mig själv med att tänka "vilken tur jag ska ta tåget". Naturligtvis kunde han också göra det eftersom han hade sånt kort. 

I väntan på tåget och under resan kom jag på mig själv med att fundera vad folk skall tro. Här sitter jag och samtalar med en sliten gammal man, hur ser det ut? TIttade mig runtomkring om det var någon jag känner igen som såg mig. 

Att jag fick höra en fascinerande livshistoria om en man som så tragiskt skurit sönder en nerv på en kanyl som låg öppet i tvättsäcken på sin arbetsplats, hittat sin fru död i sängen för 2 år sen, därefter fått grava alkoholproblem, varit i Järbo på behandling och idag förändrat sitt liv genom att arbeta med sig själv, hitta en Gudstro och flytta från Gävle till Sandviken, bort från allt - till ett bättre mående. Det var inte min fokus då. 

Idag på jobbet har jag funderat och varit besviken på mig själv. Där satt jag på tåget och funderade vad folk skulle tro, samtidigt som denna man - med uppenbart socialt behov öppnade sitt liv för mig. Vilken fantastisk person som lät mig ta del av detta idag. 

Är det så himla viktigt vad folk tycker och tänker? Om det var någon som hade reagerat så hade det ändå varit en sån person som jag inte vill ha i min närhet, en sån som dömer hunden efter håren. Att jag själv blev en sån person som idag tog hänsyn till fördomar, det låter jag mig själv ta lärdom av. 

Jag känner enorm uppskattning för att jag fått tagit del av denna livshistoria idag, för att jag tillfälligt kunde fylla det sociala behov som han så väl behövde. Och han får gärna göra mig sällskap fler gånger, med glädje!

Jag har hellre ett fint inre än yttre. Kram på er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För några år sen kände jag att något var helfel i kroppen. Den liksom gick på lågvarv och inget funkade. Ungefär som en motor som håller på o ger upp o behöver nya tändstift kände jag mig. Samtidigt påverkades mitt mående psykiskt något enormt. S...

I normala fall är jag en person som får jättemycket energi av att lyssna på min omgivning, dela med mig av min egen livserfarenhet och ge kärlek. Vara social, ge av mig själv. Det värmer när jag får ett privat meddelande från en vän som behöver stö...

För en som har en kronisk cancersjukdom och problem med struma så måste jag säga att detta är det värsta som drabbat mig!   När hela du fylls av en klump i bröstet som börjar gno, som en snöboll som bara växer o växer ju mer den snurrar.... P...

Jag har märkt en sak som är väldigt känsligt att prata om......... pengar och då framför allt brist på sådana.Vi diskuterar rasism, missbruk, sjukdomar, mobbing, misshandel osv med vetskapen att det är så mångas vardag ser ut. Men sällan eller nästan...

I somras flyttade min 20-åriga dotter hemifrån, efter en strulig ungdom där vi många gånger i fler år krockat. På många sätt. I hennes kamp mot att bli vuxen, var det mycket revolt och med min frustration som förälder att vilja hennes bästa, så funge...