För en som har en kronisk cancersjukdom och problem med struma så måste jag säga

att detta är det värsta som drabbat mig!

När hela du fylls av en klump i bröstet som börjar gno, som en snöboll som bara
växer o växer ju mer den snurrar....

Panik, yrsel, smärta! Vad händer ?? Varför mår jag så här?? Hjälp, vad ska jag göra?
Ser ingen lösning! Inga ipren hjälper, finns ingen nässpray eller huskur att ta till.

Maken orolig, vill krama, hjälpa, trösta.

jag vill skrika - låt mig vara! Försvinn alla!

Men....säger han. Nej, tyst - bara gå!

Måste göra något....paniken fyller mig, smärtan växer... orkar inte mer. SLUTA!!

Kollaps. Somnar o vaknar med en jobbig känsla av att vara helt onormal.

Allt är ju bra Sofie, du har underbara människor i ditt liv som du uppskattar
och du har livskvalitet. Varför blir det så här, nåt är ju fel på dig!

Efter att ha fått ångesten bekräftad, så konstaterar jag snarare tvärtom.

Jag är fullt normal!!!!

Jag och mina känslor är ett resultat av allt jag gått igenom i livet, det är
ett resultat av att jag för första gången verkligen vågar känna efter, tänka,
bearbeta. Att jag processar det.

Det pratas så mycket om fysiska åkommor och det är helt okej. Men att må psykiskt
dåligt är inte lika accepterat.
Fast det är som vilken förkylning som helst, inne i hjärtat, och en precis lika
vanlig sjukdom.
Fast istället för penicillin finns annan medicin.

Jag väljer att skriva detta inlägg för att jag inte unnar någon att känna sig så
onormal som jag gjorde och för att det måste bli mer accepterat att prata om
detta i den kravfyllda pressande värld vi lever i!

kärlek till er <3

https://www.youtube.com/watch?v=CNa9Kl9u9Js

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För några år sen kände jag att något var helfel i kroppen. Den liksom gick på lågvarv och inget funkade. Ungefär som en motor som håller på o ger upp o behöver nya tändstift kände jag mig. Samtidigt påverkades mitt mående psykiskt något enormt. S...

I normala fall är jag en person som får jättemycket energi av att lyssna på min omgivning, dela med mig av min egen livserfarenhet och ge kärlek. Vara social, ge av mig själv. Det värmer när jag får ett privat meddelande från en vän som behöver stö...

Jag har märkt en sak som är väldigt känsligt att prata om......... pengar och då framför allt brist på sådana.Vi diskuterar rasism, missbruk, sjukdomar, mobbing, misshandel osv med vetskapen att det är så mångas vardag ser ut. Men sällan eller nästan...

I somras flyttade min 20-åriga dotter hemifrån, efter en strulig ungdom där vi många gånger i fler år krockat. På många sätt. I hennes kamp mot att bli vuxen, var det mycket revolt och med min frustration som förälder att vilja hennes bästa, så funge...

Började inlägget med att inte kunna bestämma mig för vad jag tycker om den meningen.... jag förstår ju tanken med den, att bara för att man är miljonär har man inte mindre sorger o elände än vilkan vanlig arbetare som helst....   Jag minns när Ro...