Det var ett bra tag sen jag bloggade nu, men jag använder inte bloggen för att sitta o tala om vad jag gör varje dag (det kan jag göra på facebook ;), utan mer när jag verkligen känner att jag har något jag vill och behöver säga. 

Senaste veckan har jag haft sån grym otur, ni vet en sån vecka när bara allt går åt skogen och går sönder eller du tappar det.... Det började med strykbrädan där benet bara vek sig - ja men enkelt ordnat, bara lägga ett badlakan på köksbordet tills vidare....

En annan kväll när jag stod o pratade o viftade till med armen så bara flög min nya armbandsklocka i golvet och länkarna hade gått sönder mitt i - ja men, vilken tur att jag hade tecknat en försäkring på den. 

Handlade nya snygga stövlar förra veckan också, naturligtvis fastnade dragkedjan i byxan o gick sönder dagen efter, var bara att traska tillbaka och byta. 

I fredags morse när jag skulle föna håret började det ryka o lukta bränt - då började jag känna att nää, hur mycket kan det få bli hela tiden, nu får det banne mig vara nog, nån sitter där uppe o hånskrattar mig rätt i mitt frustrerande nylle - tur man kan roa nån! 

På kvällen sen när vi var på bandy o efter det krogen så mötte jag en väldigt överförfriskad dam som stötte i mig och vips så låg hela hennes öl i min öppna handväska jag hade på axeln. När min iPhone var död morgonen efter - då var tårarna nära kan jag lova.....vem har jag gjort så illa som förtjänar detta?!!

Där satt offerkoftan som ett smäck, har aldrig passat bättre. För det var absolut inte mitt fel att jag slet i strykbrädan när jag skulle fälla upp den, det var inte så att jag körde hårfönen på högsta värmen för länge och det var definitivt inte mitt fel att jag hade handväskan öppen på en krog där det fanns massa alkohol och att dessutom min iPhone bara hoppat ner där av sig själv. Stackars mig!!!!! 

Antingen väljer jag att tänka så, eller så väljer jag att ta av mig den där koftan - den var nog lite för liten för mig ändå. För inte behöver man lägga ner så mycket negativ energi på det, ja det är väl onödigt - men det är bara prylar och jag har faktiskt försäkringar. Nästa gång kanske jag ska lämna den dyra telefonen hemma, inte ha så bråttom när jag stryker, fönar håret och sätter på mig dom nya skorna. Jag har allt jag behöver och med lite extra jobb kan jag återställa det. Alla har inte den möjligheten och jag är lyckligt lottad. 

Förresten, nu när jag tänker på det - den där offerkoftan - den lämnar jag in på nån återvinning!

Sköt om er o kom ihåg att stanna upp o njut <3