Började inlägget med att inte kunna bestämma mig för vad jag tycker om den meningen.... jag förstår ju tanken med den, att bara för att man är miljonär har man inte mindre sorger o elände än vilkan vanlig arbetare som helst....

Jag minns när Robin föddes för snart 22 år sedan, vi levde på en A-kassa och min föräldrapenning bestod av garantibeloppet på 60 kr/dag då, eftersom jag inte hade haft nån arbetsinkomst innan. Det första som betalades var hyra, räkningar, mat- blöj- och vällingpengar sattes in på ICA. Kvar på kontot var noll...... 

Ångesten veckan innan utbetalning när man vände på tior och tjugolappar för att det skulle gå runt. Ofta fick vi matkassar av farmor och mormor. Skammen av att inte kunna vara vuxen och stå på egna ben.

När Rebecca föddes 1.5 år senare hade jag hunnit jobba lite, men inte tillräckligt mycket för full föräldrapenning, utan jag fick garantibeloppet första 6 månaderna. 

Kan ni tänka er när jag fick min första hela föräldrapenning - TVÅ månadsinkomster..... att kunna slappna av, veta att vi har mat på bordet hela månaden, barnen kan få det dom behöver och man visste knappt om man vågade köpa nåt extra också....

Jag har under två perioder levt som ensamstående, den ena gången med en A-kassa och den andra gången med full månadsinkomst. Kämpat, oroat mig, ja t.o.m dragit i med nån vals ibland för att jag skämts så mycket över att behöva låna pengar.....åter igen, vem vill inte kunna klara sig själv i den sits man själv satt sig i??! 

När vi idag lever med två månadsinkomster, vi kan utan problem betala räkningar, hyra, unna oss det vi mår bra av. Jag har möjlighet att hjälpa till när mina vuxna barn flyttar hemifrån, igår fick 15-åringen en platt-TV som han tjatat efter, vi har pengar på sparkontot och idag överraskade maken mig med en ny surfplatta. 

Vi kan en lördag när som helst ta med grabbarna på bio, parkbadet.... osv.

Det gör ont i mig att många runt omkring oss lever på samma sätt som jag gjort, att inte samhället kommit längre än så, utan att det snarare går åt motsatt håll med utförsäkringar, lägre A-kassa osv..... man kan inte leva på luft o vatten.....

Så - pengar gör dig inte lyckligare? Nja, i den mening jag skriver om påstår jag motsatsen för inget tär så mycket på en relation, måendet, livet som konstant oro för ekonomin. Få ämnen är så skamliga att prata om och orsaken till många av de hälsoproblem vi har. 

Tanken när jag idag sitter och reflekterar över hur livet en gång sett ut och ser det vi har idag är först dåligt samvete och det känns förbjudet o skrytigt....men det har varit en livskamp för att nå hit, så med tacksamhet och uppskattning tänker jag tillåta mig njuta. Njuta av ett lugn, en frid från all oro och stress...och även glädjas. 

Med förhoppning om att ALLA mina medmänniskor en dag kan göra detsamma.

Kärlek till er alla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För några år sen kände jag att något var helfel i kroppen. Den liksom gick på lågvarv och inget funkade. Ungefär som en motor som håller på o ger upp o behöver nya tändstift kände jag mig. Samtidigt påverkades mitt mående psykiskt något enormt. S...

I normala fall är jag en person som får jättemycket energi av att lyssna på min omgivning, dela med mig av min egen livserfarenhet och ge kärlek. Vara social, ge av mig själv. Det värmer när jag får ett privat meddelande från en vän som behöver stö...

För en som har en kronisk cancersjukdom och problem med struma så måste jag säga att detta är det värsta som drabbat mig!   När hela du fylls av en klump i bröstet som börjar gno, som en snöboll som bara växer o växer ju mer den snurrar.... P...

Jag har märkt en sak som är väldigt känsligt att prata om......... pengar och då framför allt brist på sådana.Vi diskuterar rasism, missbruk, sjukdomar, mobbing, misshandel osv med vetskapen att det är så mångas vardag ser ut. Men sällan eller nästan...

I somras flyttade min 20-åriga dotter hemifrån, efter en strulig ungdom där vi många gånger i fler år krockat. På många sätt. I hennes kamp mot att bli vuxen, var det mycket revolt och med min frustration som förälder att vilja hennes bästa, så funge...