I somras flyttade min 20-åriga dotter hemifrån, efter en strulig ungdom där vi många gånger i fler år krockat. På många sätt. I hennes kamp mot att bli vuxen, var det mycket revolt och med min frustration som förälder att vilja hennes bästa, så fungerade inte vår kommunikation, den var obefintlig. Hennes vilja och behov av att vara självständig har varat länge och varit tuff för oss båda. Så mycket jag kunnat göra annorlunda, men i detta så har vi ändå alltid funnits för varandra, i alla lägen, det har vi aldrig tvivlat på.

För 2 veckor sedan flyttade min 21-åriga son, som i raka motsatsen har varit helt beroende av mig. "Mamma, hur gör jag nu, vad, när?? 30 ggr om dagen. Allt ifrån beslut om att handla mjölk till tvätt av en tröja. Samtidigt som jag har varit den som försökt få honom växa upp, känt värmen över kärleken till mig, så har det också handlat om när han ska våga släppa taget, tänka själv, våga prova, få sparken i baken så han tar tag i sitt liv. Jobb för att få honom våga tro på sig själv, sluta vara slapp o bekväm! Vet ju att han fixar allt, men att han ska våga tro det själv också! 

När min dotter flyttade njöt hon av friheten och första veckorna hörde hon inte av sig alls, när sonen flyttade var han osäker och hörde av sig hela tiden.

dag reflekterade jag över några saker.....dels över hur mycket oftare jag faktiskt pratar med båda två idag, vilken annan relation vi har och hur avslappnat det är!  - Det vi inte fixade öga mot öga är på ett helt annat sätt nu. Vi kan skratta tillsammans, dom ta till sig av mina råd och jag med glädje ge dom! 

Jag har tre barn, tre olika individer med helt olika personligheter. Jag älskar dom över allt annat och skulle offra mitt allt för dom, som många föräldrar med mig.

Det jag vill säga är att jag älskar alla tre på olika sätt, jag har helt olika förhållanden med dom och gör olika saker med dom, utefter deras intressen, personligheter och önskemål. 

Skrev detta blogginlägg för att jag tror att ibland är vi så rädda för att prata olika om våra barn, att vi vill behandla dom så lika att vi glömmer att dom faktiskt är olika personer med olika behov! 

Låt den du älskar få pröva sina vinger, jag är stolt över er - ni har gjort era resor på olika sätt, men ni har båda nått till ett delmål idag!  Mamma älskar er, alltid

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För några år sen kände jag att något var helfel i kroppen. Den liksom gick på lågvarv och inget funkade. Ungefär som en motor som håller på o ger upp o behöver nya tändstift kände jag mig. Samtidigt påverkades mitt mående psykiskt något enormt. S...

I normala fall är jag en person som får jättemycket energi av att lyssna på min omgivning, dela med mig av min egen livserfarenhet och ge kärlek. Vara social, ge av mig själv. Det värmer när jag får ett privat meddelande från en vän som behöver stö...

För en som har en kronisk cancersjukdom och problem med struma så måste jag säga att detta är det värsta som drabbat mig!   När hela du fylls av en klump i bröstet som börjar gno, som en snöboll som bara växer o växer ju mer den snurrar.... P...

Jag har märkt en sak som är väldigt känsligt att prata om......... pengar och då framför allt brist på sådana.Vi diskuterar rasism, missbruk, sjukdomar, mobbing, misshandel osv med vetskapen att det är så mångas vardag ser ut. Men sällan eller nästan...

Började inlägget med att inte kunna bestämma mig för vad jag tycker om den meningen.... jag förstår ju tanken med den, att bara för att man är miljonär har man inte mindre sorger o elände än vilkan vanlig arbetare som helst....   Jag minns när Ro...